Gnossa – Bloggen

Stiga upp, andas ut
Falla fritt, andas in
Gå itu, dra en suck
Bli till stoft, ta helt slut

Dra in luft, vakna upp
Släppa ut, lyftas upp
Komma hem, bli till ett
Börja om, bli vid liv

Havet gömmer sig

bakom bränningarnas dån

och ekan blöder

Syftet skall täckas

likt röda löv som faller

skall allt börja om

Sunnan väcker oss

vid våra djupa brunnar

att släcka törsten

Luften hög och klar

skymtas vid horisonten

ett tickande ur

Nystar upp en tråd

för att finna en pojke

i änden på den

Kvällsbrisen mojnar

havet ligger spegelblankt

morgonen pockar

I tidig gryning

då det blåser i hamnen

skall jag lägga ut

En slända vet inte att den är en slända, väl?

Så vem är jag?

En våg som rullar in och bryts i tystnad?

En våg som rullar in och bryts i tystnad vet väl inte att den är en våg som rullar in och bryts i tystnad?

Så vem är jag?

En sol som lyser i miljarder av år?

En sol som lyser i miljarder av år vet väl inte att den är en sol som lyser i miljarder av år?

Så vem är jag?

Det vet jag!

Jag är vågen som rullade in och bröts i tystnad och solen som lyser miljarder av år.

Ute på havet, ju, står min förtröstan till att jag sett andra skepp, båtar och flatbottnade ekor flyta och inte så mycket till vad jag råkar veta om flytkraft och vattnets densitet.

Därför skall jag gå på gudstjänst idag.