Kungen mördade sin vän efter sexskandal
Jag läste att kungen låtit döda en av sina bästa vänner efter att han blivit förälskad i vännens fru och haft sex med henne. Kungens vän skall ha varit en av de högsta militärerna i landet och det var vid en militär manöver som kungen skall ha beordrat alla runtomkring att dra sig tillbaka så att vännen lämnades ensam och kom i vägen för en dödlig manöver.
Kungen har erkänt och vill nu vända blad i denna tragiska historia. ”Jag gjorde ett misstag, sade kungen en tid efter tragedin, det har jag nu erkänt och bett om förlåtelse för, nu gör jag som i era tidningar, vänder blad”
Kung David levde sedan i många år och blev en rätt omtyckt kung. Hans son med sin väns fru, Salomon, blev kung efter honom.
Vägen, Sanningen och Livet – Del 4 / 4
Jesus svarade: ”Jag är vägen, sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig.” Joh 14:6
Alla människor har en väg att vandra. Kan det vara så att Jesus menar att han inte bara är en människas utstakade enkelriktade väg utan att han identifierar sig själv med den väg vi har att vandra? Att han själv är så nära detta vad det är att leva, själva livet, att det egentligen är svårt att missa honom om man lever och vandrar? Och hur är det med sanningen? Är det Jesus vi har att göra med så snart vi möter något som är sant? Jag tycker i alla fall om att tänka så. Som det står någonstans: ”Han är inte långt borta från någon enda av oss”
Vägen, Sanningen och Livet – Del 3 / 4
Jesus svarade: ”Jag är vägen, sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig.” Joh 14:6
Det verkar alltså som att det här samtalet utspann sig för att lärjungarna kände stor oro inför den förändring som Jesus nu signalerade. Det ser nästan ut som om Petrus var villig att gå i döden, bara allt skulle förbli som det var. Hm, inte så smart kanske, men han var väl rätt ung?
Jesus visste hur det skulle gå när det skulle gå upp för Petrus att inget någonsin skulle komma att bli vid vad det varit. Att det inte skulle finnas något kvar som Petrus skulle kunna rädda ens med sitt liv. Jesus insåg att i det ögonblicket skulle Petrus vara sig själv närmast.
Men han tröstade Petrus så oerhört ömt och kärleksfullt. ”Du kommer att förneka mig tre gånger innan morgonen har grytt, Petrus. Känn ingen oro, tro på Gud och tro på mig.”
Igenkänning
Lustigt, har precis stängt av #skavlan på TV efter ett av de intressantaste programmen någonsin. Slås över hur man väl man kände igen sig när Irshad Manji skildrade den inommuslimska debatten. Falangerna verkar vara i stort de samma som i den inomkristna debatten.
Vägen, Sanningen och Livet – Del 2 / 4
Jesus svarade: ”Jag är vägen, sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig.” Joh 14:6
Lärjungarna kunde inte riktigt ta in vad det var Jesus sa till dem. Att deras tid tillsammans nu led mot sitt slut. För oss som vet hur historien fick sitt förlopp kan det te sig märkligt att lärjungarna var så trögfattade. Men egentligen hade det varit märkligare om de hade förstått. För de hade ju varit med om en del tillsammans med Jesus. De hade varit med när Jesus kallade tillbaka Lasaros från de döda. Hur skulle han som befallde över döden själv kunna dö? De hade sett honom komma gående på vattnet en stormig natt. Vilken armé skulle kunna skickas ut för att hämta honom som stillade stormen? Några av dem hade sett honom i härlighet tillsammans med Mose och Elias. Hur skulle han den härlige kunna förnedras på ett kors?
Är
Berättelsen låter oss veta att ordet ”är” är en del av gudens namn. ”Jag är” heter guden. Berättelsen ber oss också att inte missbruka detta namn och uppmanar oss att be om att detta namn skall hållas heligt.
Jag undrar om det kan ha att göra med det jag märkt? Det att det känns hederligare att säga ”det verka som” eller ”kan det vara så här?” istället för ”så ÄR det” när man inte är helt säker.
Vägen, Sanningen och Livet – Del 1 / 4
Jesus svarade: ”Jag är vägen, sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig.” Joh 14:6
Den här versen har jag nog alltid tänkt på och refererat till som att här drar Jesus upp en skarp gräns kring Fadern. Att han själv är den gränsen. Att han liksom stakar ut den smala väg människan har att vandra för att komma i gemenskap med Gud, Fadern. Dessutom har jag nog inte ägnat mer än första ledet i Jesu påstående så mycken tanke: ”Jag är vägen”. Och så har jag nog tänkt på det som att det står Jesus SADE: ”Jag är vägen, sanningen och livet …”
Det finns säkert fog att läsa den här versen på det sättet, men kanske finns det fler bottnar, fler poänger än så? För om vi läser sammanhanget. Då finner vi Jesus mitt i ett samtal med sina lärjungar och han talar tröstande till dem inte mästrande. Han talar lungnande inte utmanande. De dogmatiska ansatserna verkar inte lika tydliga som jag alltid tänkt på det.
Den där timmen
Den där timmen innan gryningen, då man lever, hörde inte telefonen, sov, hur blir det nu, känner ingen oro
Telefonen ringer igen
Telefonen ringer i vargtimmen, sveken avhandlas, de som varit, de som kommer,känn ingen oro, förtrösta, det finns ännu rum, läpparna måste le, ömt
En upptäckt av betydelse
Fick syn på något jag aldrig sett tidigare beroende på att den där klåfingrige ärkebiskopen Stephen Langton på 1200-talet och den ännu klåfingrigare boktryckaren Robert Etienne på 1550-talet gav sig på att kapitel- respektive versindela den nytestamentliga texten. Om man gör undo på deras klåfingrighet så hittar man följande passage någonstans i Johannesevangeliet:
Då sade Jesus(till Simon Petrus): ”Du skall ge ditt liv för mig? Sannerligen, jag säger dig: tuppen skall inte gala förrän du tre gånger har förnekat mig. Känn ingen oro. Tro på Gud, och tro på mig. I min faders hus finns många rum. Skulle jag annars säga att jag går bort för att bereda plats för er?”