Tagel
Vemod, mörkt och kallt
Fiolens sorgsna toner
från stråkens tagel
Mellan människor
Tillvarons tysta ting
Ett stråk i sitt sammanhang
Jag ser dig.
- Jag vill dig väl
och regnet kommer i rätt tid
O du saliga
Alltfort en låga av ljus
Som en gloria
Lyser på livet som omger oss
Mitt egna liv har saligförklarat och kanoniserat henne
Heliga Elida av Månaröd
Sankta Mormor
Nattens bleka flor
Jag visste att jag skulle dö – i natt
Jag vet bara inte när
Så jag gör mig beredd att möta dagen
Och nattens bleka flor hänger kvar
Vem är jag?
Jag är allt det jag gjorde igår
Jag är till en del alla mina sår
Jag är allt det jag valt att tycka
Jag är decennier av oförtruten lycka
Jag är alla milen jag gått
Jag är de dagarna jag fått
Jag har gått mer än en mil
Jag är minnet av en röd liten bil
Så länge dagen varar
Så länge dagen varar så verkar vi och ber
Att något gott skall komma ur mödan vi lagt ner
Men nu när natten kommer vi lägger oss till ro
Och Gud skall oss bevara – det är vår säkra tro
Fri som ett barn
Jag stigit upp från där jag var
Upp till en höjd, att dö, att lämnas kvar
Med du gick med, du stannade kvar
När jag gick ned fri som ett barn
Fattiga och rika
Vid åns utlopp de sorglösa folket bor
Sorglösa och fattiga lever de
De är hungriga törstiga och arma
Inte har de något att kämpa för
Men se, uppströms en kämpande skara män
Nertyngda av bördorna dansar de
De är erfarna fårade och rika
Dessa har ju upptäckt var glädjen är
Tystnad
Ville du dra mig
in i den tystnaden där
själens brus och dån
stiger och stillas
Det vore ju ett rum att
finnas uppdämd i
Jag stillar mig att
vänta aftonens bleknad
beredd att hälsa
tystnadens frihet
Den tystnaden som är här
men inte riktigt än
Kommer hem
Värmefläktens burr
Du hör det när det tystnar
Tanken kommer hem