Flat botten

19 augusti 2018

Vi förnimmer

att det är tufft för den där svenska lönnen,

att det blir en lång höst,

att unga män kan falla och

att de gamla kan bli så trötta…

Men,

låt oss vänta,

låt oss stilla bedja

om

vårvindar friska,

som leka och viska

att

det finns liv,

det finns hopp

Som att…

Göra upp planer,
sätta upp mål,
som att allt var förutsägbart

Hitta vila,
komma till ro,
som att inget berodde på dig

Lyssna till vinden,
komma samman med de andra,
som att det finns svar

Från mitt högtravande hjärta

Credo in unum Deum, Patrem omnipotentem, factorem cæli et terræ, visibilium omnium et invisibilium.

Din vishet, Gud, kan utläsas som miljarder av år

Längtar

Jag undrar ibland var all längtan kommer från.

Vem är det som sliter och drar och ropar mitt namn?

Vad är det jag vill?

Pengar och makt?

Eller bara köpa något nytt fast att allt det gamla finns kvar?

Jag tänker ibland att vad skönt om allt var tyst.

Att få samlas och lyssna till den som viskar mitt namn.

Jag vet vad jag vill.

Höra en sak.

Höra dig viska: Här är jag!

Så vackert som…

Inga bilder att ladda upp.

Men dröj ett ögonblick, så kan du ladda upp vilka bilder du vill.

Inkommen.

Från en promenad.

Med hunden.

Solen lyser från morgonblå himmel.

Lyser på taken.

Spelar på snöklädda grenar.

Frosten som biter lekfullt genom mina vantar.

Går in.

Och tänker att det är så vackert som det bara kan bli…

…om man har ett varmt kök att kliva in i

Rim

Packa pa di va duva

Packa pa di ba dej

Pagga går ej att kuva

Packa pa hiba hej

Vindens riktning

Utsänd i full dager

Milsvid utsikt, inget som tränger mig

Med vinden från havet i ryggen

Rör jag mig i vindens riktning

Måndagstankar

Frågorna följer av svaren, som dagen övergår i natt. Ja, frågorna följer varandra som den ena dagen oupphörligt avlöser den andra. Ofta är det, som om svaren inte har någon chans. Fast å andra sidan leder alla frågor förr eller senare till en och samma punkt, eller hur? Hur började allt detta? Hon säger till mig att när man spelar svår Sudoku, måste man chansa, men jag anar att det är någon slags fusk. Dock, vandrar hon tillitens väg och tänker att allt nog ordnar sig, i sinom tid. Herre, så vill jag vandra!

Nu

Nu – ångar markerna
Blir till älvdans
i stilla skymning

Natten kyler
Daggen faller,
en doft i gryningen

För sig själv

När vågen rullar ut kommer du att minnas
vattnet som fuktade sanden

Jag skall minnas detta
att jag sett glädjen sitta för sig själv och vänta i vattenbrynet