Flat botten

Tagel

Vemod, mörkt och kallt

Fiolens sorgsna toner

från stråkens tagel

Mellan människor

Tillvarons tysta ting
Ett stråk i sitt sammanhang
Jag ser dig.
- Jag vill dig väl
och regnet kommer i rätt tid

O du saliga

Alltfort en låga av ljus

Som en gloria

Lyser på livet som omger oss

Mitt egna liv har saligförklarat och kanoniserat henne

Heliga Elida av Månaröd

Sankta Mormor

Nattens bleka flor

Jag visste att jag skulle dö – i natt

Jag vet bara inte när

Så jag gör mig beredd att möta dagen

Och nattens bleka flor hänger kvar

Vem är jag?

Jag är allt det jag gjorde igår

Jag är till en del alla mina sår

Jag är allt det jag valt att tycka

Jag är decennier av oförtruten lycka

Jag är alla milen jag gått

Jag är de dagarna jag fått

Jag har gått mer än en mil

Jag är minnet av en röd liten bil

Så länge dagen varar

Så länge dagen varar så verkar vi och ber
Att något gott skall komma ur mödan vi lagt ner

Men nu när natten kommer vi lägger oss till ro
Och Gud skall oss bevara – det är vår säkra tro

Fri som ett barn

Jag stigit upp från där jag var

Upp till en höjd, att dö, att lämnas kvar

Med du gick med, du stannade kvar

När jag gick ned fri som ett barn

Fattiga och rika

Vid åns utlopp de sorglösa folket bor
Sorglösa och fattiga lever de
De är hungriga törstiga och arma
Inte har de något att kämpa för

Men se, uppströms en kämpande skara män
Nertyngda av bördorna dansar de
De är erfarna fårade och rika
Dessa har ju upptäckt var glädjen är

Tystnad

Ville du dra mig 
in i den tystnaden där
själens brus och dån
stiger och stillas
Det vore ju ett rum att
finnas uppdämd i

Jag stillar mig att
vänta aftonens bleknad
beredd att hälsa
tystnadens frihet
Den tystnaden som är här
men inte riktigt än

Kommer hem

Värmefläktens burr
Du hör det när det tystnar
Tanken kommer hem