Gnossa – Bloggen

Nystar upp en tråd

för att finna en pojke

i änden på den

Kvällsbrisen mojnar

havet ligger spegelblankt

morgonen pockar

I tidig gryning

då det blåser i hamnen

skall jag lägga ut

En slända vet inte att den är en slända, väl?

Så vem är jag?

En våg som rullar in och bryts i tystnad?

En våg som rullar in och bryts i tystnad vet väl inte att den är en våg som rullar in och bryts i tystnad?

Så vem är jag?

En sol som lyser i miljarder av år?

En sol som lyser i miljarder av år vet väl inte att den är en sol som lyser i miljarder av år?

Så vem är jag?

Det vet jag!

Jag är vågen som rullade in och bröts i tystnad och solen som lyser miljarder av år.

Ute på havet, ju, står min förtröstan till att jag sett andra skepp, båtar och flatbottnade ekor flyta och inte så mycket till vad jag råkar veta om flytkraft och vattnets densitet.

Därför skall jag gå på gudstjänst idag.

Sometimes it feels like I’m gonna make it

But even more often it feels like not

Daily I’m chasing the wind, and each day

I’m catching vapour

And at the end of it, staying with two empty hands

…

Skaran av de vidsträckta står och ropar ut över havet att…

…den som följer en upptrampad stig inte så lätt går vilse

Och där sitter vi

i våra flatbottnade ekor

och förundras

Vi förnimmer

att det är tufft för den där svenska lönnen,

att det blir en lång höst,

att unga män kan falla och

att de gamla kan bli så trötta…

Men,

låt oss vänta,

låt oss stilla bedja

om

vårvindar friska,

som leka och viska

att

det finns liv,

det finns hopp

Göra upp planer,
sätta upp mål,
som att allt var förutsägbart

Hitta vila,
komma till ro,
som att inget berodde på dig

Lyssna till vinden,
komma samman med de andra,
som att det finns svar

Credo in unum Deum, Patrem omnipotentem, factorem cæli et terræ, visibilium omnium et invisibilium.

Din vishet, Gud, kan utläsas som miljarder av år