Gnossa – Bloggen

I min faders hus finns många rum. Skulle jag annars säga att jag går bort för att bereda plats för er.

Du har ett rum i faderns hus

Där du är ljuset i hans blick

och alltings mitt

Där är du hans favorit

Jag vet det säker för

också jag är en far

Vemod, mörkt och kallt

Fiolens sorgsna toner

från stråkens tagel

Tillvarons tysta ting
Ett stråk i sitt sammanhang
Jag ser dig.
- Jag vill dig väl
och regnet kommer i rätt tid

Alltfort en låga av ljus

Som en gloria

Lyser på livet som omger oss

Mitt egna liv har saligförklarat och kanoniserat henne

Heliga Elida av Månaröd

Sankta Mormor

Jag visste att jag skulle dö – i natt

Jag vet bara inte när

Så jag gör mig beredd att möta dagen

Och nattens bleka flor hänger kvar

Jag är allt det jag gjorde igår

Jag är till en del alla mina sår

Jag är allt det jag valt att tycka

Jag är decennier av oförtruten lycka

Jag är alla milen jag gått

Jag är de dagarna jag fått

Jag har gått mer än en mil

Jag är minnet av en röd liten bil

Så länge dagen varar så verkar vi och ber
Att något gott skall komma ur mödan vi lagt ner

Men nu när natten kommer vi lägger oss till ro
Och Gud skall oss bevara – det är vår säkra tro

Jag stigit upp från där jag var

Upp till en höjd, att dö, att lämnas kvar

Med du gick med, du stannade kvar

När jag gick ned fri som ett barn

Vid åns utlopp de sorglösa folket bor
Sorglösa och fattiga lever de
De är hungriga törstiga och arma 
Inte har de något att kämpa för

Men se, uppströms en kämpande skara män
Nertyngda av bördorna dansar de
De är erfarna fårade och rika
Dessa har ju upptäckt var glädjen är

Ville du dra mig 
in i den tystnaden där 
själens brus och dån 
stiger och stillas 
Det vore ju ett rum att 
finnas uppdämd i

Jag stillar mig att 
vänta aftonens bleknad 
beredd att hälsa 
tystnadens frihet 
Den tystnaden som är här 
men inte riktigt än