Gnossa - Bloggen

Urkyrkan

Tomas Hultberg — Mon, 02 Jan 2012 04:30:46 +0000

Värt att notera: För urkyrkan var inte skriften, som vi känner den, högsta auktoritet i lärofrågor utan kyrkomötet i Jerusalem. Vad skall de som vurmar för en återgång till urkyrkans ”kyrkomodell” dra för slutsatser av det? Det vet jag inte.

Fiskargubbe

Tomas Hultberg — Sun, 01 Jan 2012 22:49:20 +0000

Min själ är en gammal fiskargubbe i en flatbottnad eka på havet.
Kan inte räkna de dagar jag funnit mig själv sittande i min eka
Stirrande mot en skymning utan horisont.

Min eka och mitt hav är mitt levebröd, men rädslan att falla och sugas ner i de mörka vågorna rider mig som maran.

…

I mjuk fluffig sommarbomull bär den flatbottnade ekan mig över spegelblank sjö.
Minns ekan som drev fram mot horisontlös skymning.

I mjuk sommarbomull

Tomas Hultberg — Sat, 24 Dec 2011 09:54:32 +0000

I mjuk fluffig sommarbomull bär den flatbottnade ekan mig över spegelblank sjö.
Minns ekan som drev fram mot horisontlös skymning.

Konfunderad

Tomas Hultberg — Sat, 24 Dec 2011 09:46:22 +0000

Hur konfunderad man kan bli när man bett för bästa vännen att allt skall lyckas HONOM väl och han ramlar och slår sig illa när han skall vara så god och hjälpa en äldre man upp på tåget med rullatorn. Samma vecka som jag SJÄLV lyckas med att montera två pepparkakshus UTAN att ha bett om det. Hade gärna misslyckats med ett av husen om det gick att byta.

Nu är det snart jul

Tomas Hultberg — Sun, 18 Dec 2011 11:50:14 +0000

Vem tar på sig uppgiften att berätta det för fröken Mårbacka här utanför?

Nytt försök om Bibelsyn

Tomas Hultberg — Sat, 17 Dec 2011 09:24:37 +0000

Den här tavlan målade jag för några år sedan. Den tillhör kategorin prövat-sig-fram-efter-en-idé-målningar. Men jag tycker om den. Den ”föreställer” eller skall jag säga representerar? en bro eller väg. En upplyst väg i en dunkel tillvaro.
Jag har förstått att det mesta jag gör, alltså inte bara mina kreativa uttryck, utan det mesta i livet är en sorts samtal om livet. Ett samtal med Gud. Man kan känna till att jag försökt, men aldrig lyckats frigöra mig från föreställningen om Gud. Denne Gud accepterar jag, älskar jag, är i opposition mot, hatar jag. Men det mesta av det jag gör, gör jag i förhållande till honom. Det som bäst beskriver detta förhållningssätt till Gud är att det liknar ett samtal. Gör jag bra ifrån mig, t ex, på jobbet hoppas jag att han skall veta att jag vill att han skall vara stolt över mig. Tar jag ställning i en politisk fråga vet jag inte alltid om vi är överens, han och jag, men jag väger alltid in och försöker förstå hans syn på saken. Och så vidare.
Den här tavlan är alltså en replik i mitt ständiga samtal med Gud, men det är inte därför jag visar den i denna bloggpost. Jag vill istället använda den för att samtala med dig om bibelsyn. Tittar jag på den här tavlan från en viss vinkel ser jag en böjd gammal man i kaftan och långt vit skägg som rör sig över bron åt vänster. Flyttar jag blicken något så har istället en förnäm kung i rött midjelångt skägg stannat upp mitt på bron och poserar tillsammans med en vacker dam i någon sorts ljus niqab. Om jag går nära dock, upplöses alla illusioner och det enda som återstår är mina målarknivsdrag i olika färger.
En liknande upplevelse kan jag göra om jag ställer mig på lite avstånd från bibeltexten, kanske tillsammans med Rob Bell i hans föreläsning ”The gods aren’t angry”. Rob Bell målar på lite avstånd från texten en fullt förståelig och rimlig utläggning till berättelsen om när Abraham ombeds av Gud att offra Isak. För alla oss som brottats med det svåra i den berättelsen är det inget mindre än rent trolleri att utlägga den och få en att utbrista ”Aah, SÅ måste det ju vara”. Men så slår jag upp berättelsen och ser alla detaljerna och med ens är den lika obegriplig som alltid. Illusionen är bruten, jag ser bara de märkliga detaljerna i ”tavlan”.
Så hur är det tänkt att vi skall ta till oss Bibelordet? På lite avstånd eller i detalj? Kan Psalm 119 vara till någon hjälp där det står ”summan av ditt ord är sanning och…”?

Bibelsyn

Tomas Hultberg — Sun, 11 Dec 2011 08:59:26 +0000

Jag har fortsatt genom åren att då och då ta fram färger och penslar och måla. Jag tror att målandet har betytt en hel del faktiskt för min personliga utveckling . Förmodligen därför att det ofta uppstår ett slags samtal inom mig en slags andakt. Mina målningar är överlag abstrakta och påminner något på tavlan om något så har det ofta bara blivit så. Vid några få tillfällen har jag varit med om att ett litet pensel- eller målarknivsdrag försatt mig i ett nästan magiskt tillstånd då det nästan bara har varit att stå och titta på vad som händer. Lite som det där fjärilsvingeslaget som sägs kunna starta en orkan. Men oftast är det inte alls så. Då får man istället leta sig fram. Men precis som med den där första tavlan blir det aldrig någonsin som man tänkt sig. Precis som den här texten som skulle handla om bibelsyn men som kom att handla om nåt helt annat.

September 1984

Tomas Hultberg — Sun, 04 Dec 2011 10:50:50 +0000

I september 1984 var jag nitton år. Jag hade ett par månader tidigare flyttat till Stockholm och nu stod jag i en tunnelbanevagn på väg till eller från mitt jobb på Tempo i Mörby Centrum. Jag minns att jag fick lust att försöka måla en tavla. Något år tidigare hade jag varit på en konstutställning med skolan på Malmö konsthall och sett Vasarely. Nu stod jag där på tunnelbanan och såg en bild inspirerad av Vasarely i min fantasi. Den skulle gå i rött, orange och gult och gulvitt. Som jag minns det väntade jag inte särskilt länge innan jag införskaffade en liten pannå, en tub röd oljefärg, en dito gul och vit samt en svart. Och så måste jag köpt några penslar också.
När jag väl skulle skrida till verket visade sig att jag inte hade en aning om hur jag skulle gå till väga för att få fram den effekt jag ville. Min önskan var att skapa ett djup i tavlan genom att börja med mörkt röda kvadrater i kanterna och arbeta mig inåt genom att bemänga det röda med mer och mer gult och vitt, för att slutligen låta en kall gulvit ljuspunkt lysa någonstans från centrum.
I brist på tekniskt kunnande lät jag istället färgerna svepa med mig(så mycket medsvepning som nu ryms på en pannå stor som ett A4-ark) och resultat syns här intill.
Jag tycker om den här lilla tavlan. Inte för att den är särskilt bra, men för vad den representerar. Den fick heta en predikants predikan. För att färgerna i den kan beskriva såväl helvetets eld som himlens ljus. Den påminner mig alltså att jag alltid brottats med den där helvetesläran. Därför gillar jag den. Den representerar också det fina i att jag gav mig själv tillåtelse att ge efter för den kreativa impulsen. Bra gjort Tomas. Därför gillar jag den.

Få Bloggposten uppläst

Drömhuset

Tomas Hultberg — Sun, 27 Nov 2011 08:26:35 +0000

Ett återkommande tema i mina drömmar är stora hus med massa rum, våningar, trappor och överraskningar. Ofta finns en stor vind med diverse kvarglömda grejor. Den föregående nattens hus var det mest sanslösa hus jag någonsin varit i och jag tänker fortfarande på känslan av att upptäcka rum efter rum. Pryl efter pryl. Och huset var mitt.

Drömtydare sökes …

Tomas Hultberg — Sun, 20 Nov 2011 06:52:29 +0000

I natt jag drömde någonting jag aldrig drömt förut.

Jag drömde att vi hade ett akvarium.
Jag drömde att dottern och jag tog upp sanden från akvariet och sköljde ur den.
Jag drömde att vi försökte äta sanden till frukost.
Jag drömde att Klara nästan åt upp sin portion.
Jag drömde att jag inte fick ner en endaste sked p g a lukten.
Jag drömde att jag mådde lite illa.
Jag drömde att vi sa till Klara att hon inte fick berätta för någon vad hon ätit till frukost.
Jag drömde att jag blev orolig att hon skulle spy i skolan.
Jag drömde att jag tappade en kindtand.

Få Bloggposten uppläst