Gnossa – Bloggen

Muntergökar gal i kören
Allt är möjligt, slå på stort
Vill du kan du nå till toppen
Lyft dig högre, sträva mer
Ingen rast
Ingen ro
Orkar du så smid din lycka

Dam pa di da dam pa da da
Dam pa di da, dam pa da
Dam pa di da dam pa da da
Dam pa di da, dam pa da
Pam-pa di
Pam-pa da
Dam pa di da dam pa da da

Sten till
Sten till
Sten tills
Man råkat ramla ut genom fönstret

En stening är inte alltid så brutal

Bokstäverna tycks falla ner ovanifrån och genast ordna sig till ditt försvar

Som om, ord var svarta på vitt papper

Du sitter där och hummar och nickar bakom din svartvita palissad

Viss om att det inte finns någon glipa i ditt försvar

Men du har glömt att orden kom före bokstäverna

Att de är blodröda och förmår sippra igenom ditt dödliga pålverk

Där ställer de sig på torget och ropar: Det finns inget försvar

Vem du än är!

CCE50A857     Function I as (I)
CCE50A858             ’code added june 1964
CCE50A859              Define.DOB=3/9/1965 11:40PM
CCE50A85A
CCE50A85B                 OnAfter(DOB)
CCE50A85C                      FOR all Experiences
CCE50A85D                            IF Brain.Status = OK
CCE50A85E                               Expand I
CCE50A85F                            Else
CCE50A860                              Diminish I
CCE50A861                             End IF
CCE50A862     End Function

Vår subjektiva upplevelse är väl att vi är människor.

Hur en fågel eller en delfin eller ett andeväsen, för den delen, uppfattar sig själva skulle vara intressant.

Att veta.

Eller att tänka sig att det funnes något som betraktar oss och inordnar oss på samma sätt som vi gör med fåglarna eller delfinerna eller andeväsena, för den delen.

Nu är en plats i mitt rum
Själv upplöses allt
Samtidigt, tänker jag, existerar inte
Vem är du?

Det regnar
på andra sidan gatan
Här stiger vattenångan
upp i den klara skyn
Jag tappar min anda

Jag gick genom stan igår
Där stod en massa hus
Jag la märke till dem
Inte för att de var färdiga
För det var de inte

Sedan gick jag tillbaka i tiden
Där stod en och annan tanke
Jag la märke till dem
Inte för att de var färdiga
För det var de inte

Men det skaver och kliar

September månad
Vandrar jag längs stranden
Minns vår sommar
Färgerna och skratten
Håller fast i minnet
Inför hösten som skall komma

För i våra trakter blåser löven av på hösten
I våra trakter är november utan färg
Det gråa och det blåa är färgerna vi har
Så jag håller fast i minnet –
sommaren som var

Nu är båten lagd i vattnet
Fören pekar utåt
Årorna är sänkta
Där sitter du

Vi står kvar på stranden
Ser dig glida ut
Önskar så hett att kunna hjälpa dig att ro
Hjälpa dig till ro

Detta är också havet
Må det bära dig ut
Ber om hjälp för oss till tro
Hjälp till oss att ro