September 1984
I september 1984 var jag nitton år. Jag hade ett par månader tidigare flyttat till Stockholm och nu stod jag i en tunnelbanevagn på väg till eller från mitt jobb på Tempo i Mörby Centrum. Jag minns att jag fick lust att försöka måla en tavla. Något år tidigare hade jag varit på en konstutställning med skolan på Malmö konsthall och sett Vasarely. Nu stod jag där på tunnelbanan och såg en bild inspirerad av Vasarely i min fantasi. Den skulle gå i rött, orange och gult och gulvitt. Som jag minns det väntade jag inte särskilt länge innan jag införskaffade en liten pannå, en tub röd oljefärg, en dito gul och vit samt en svart. Och så måste jag köpt några penslar också.
När jag väl skulle skrida till verket visade sig att jag inte hade en aning om hur jag skulle gå till väga för att få fram den effekt jag ville. Min önskan var att skapa ett djup i tavlan genom att börja med mörkt röda kvadrater i kanterna och arbeta mig inåt genom att bemänga det röda med mer och mer gult och vitt, för att slutligen låta en kall gulvit ljuspunkt lysa någonstans från centrum.
I brist på tekniskt kunnande lät jag istället färgerna svepa med mig(så mycket medsvepning som nu ryms på en pannå stor som ett A4-ark) och resultat syns här intill.
Jag tycker om den här lilla tavlan. Inte för att den är särskilt bra, men för vad den representerar. Den fick heta en predikants predikan. För att färgerna i den kan beskriva såväl helvetets eld som himlens ljus. Den påminner mig alltså att jag alltid brottats med den där helvetesläran. Därför gillar jag den. Den representerar också det fina i att jag gav mig själv tillåtelse att ge efter för den kreativa impulsen. Bra gjort Tomas. Därför gillar jag den.
Drömtydare sökes …
I natt jag drömde någonting jag aldrig drömt förut.
Jag drömde att vi hade ett akvarium.
Jag drömde att dottern och jag tog upp sanden från akvariet och sköljde ur den.
Jag drömde att vi försökte äta sanden till frukost.
Jag drömde att Klara nästan åt upp sin portion.
Jag drömde att jag inte fick ner en endaste sked p g a lukten.
Jag drömde att jag mådde lite illa.
Jag drömde att vi sa till Klara att hon inte fick berätta för någon vad hon ätit till frukost.
Jag drömde att jag blev orolig att hon skulle spy i skolan.
Jag drömde att jag tappade en kindtand.
Lättnad
Läser på Torsten Åhmans blogg och gläds över hans upprördhet. Ja, gläds för den är en sådan lättnad. Lättnad att inte varenda predikant i det här landet är en sån däringa helveteskramare. Gläds att det finns belästa personer som läser och förstår Bibeln och läran ungefär som jag själv gör. Lättad över att jag trots allt inte är dum i huvet ändå. Tack Torsten Åhman. Få Bloggposten uppläst
Funderingar kring konservatism
Jag delar konservatismens syn på människoarten som behäftad med en rad moraliska fel och brister. Denna syn har dock traditionellt sett alltid lett till att konservatismen företrädare förslagit åtgärder för att skydda makten. Ordning och reda, kung och fosterland, inte några snabba omvälvningar till folkets fromma. Ologiskt eftersom makten oavsett om den är ekonomisk eller politisk också bärs upp av medlemmar ur samma moraliskt defekta människoart. Dessutom, i en demokrati skall ju makten utgå från folket så konservatismen i en demokrati borde alltså skydda folket och inte makteliten.
De senaste veckorna har det blivit allt tydligare dock, att makten framför allt ligger hos den s k markaden. Grekland hånades och togs i örat när de i demokratisk ordning ville fråga folket och marknaden gjorde så häftiga krumsprång att de demokratiska ansatserna fick stoppas.
I Sverige visar det sig viktigare att hålla fast vid marknadens oinskränkta rätt till vinst också inom omsorgens område att det faktum att blöjor tas av vägs och sätts på igen inte får den konservativa ansvariga ministern skynda till de bortom all värdighet behandlade brukarnas skydd och värn. Det minsta minister Larsson kunde göra vore väl att åtminstone underlätta det civilkurage som efterlyses genom att införa meddelarskydd även inom den så omhuldade privatiserade vårdsektorn. Som ett minimum åt värdigheten! Åt folket i verkligheten. Få bloggposten uppläst
Humor
Ett stilla leende är skönare för själen än ett tusen asgarv
Ett fniss är allt jag behöver
Vem skall vi hacka på idag?
Eftersom vi har så låg självkänsla, men längtar efter att ha lite bättre självkänsla så låt oss hacka på någon som tar sig själv på allvar som tycker att han kan tillföra något. Låt oss hacka på Markus Birro.
Eftersom vi själva bara förmår att låta intelligenta med hjälp av lånade oneliners från senaste peppkursen vi var på så låt oss hacka på någon som som kan formulera fantastiska aforismer. Låt oss hacka på Björn Ranelid.
Eftersom vi önskar att vi inte vore så hopplöst oförmögna till allt gott verk. Eftersom vi inte förmår att åstadkomma någon annan förändring än självförminskningens så låt oss hacka på allt gott. Låt oss hacka på Gud själv. Få bloggposten uppläst