Gnossa – Bloggen

Med fören ställd motströms
försökte jag fånga vinden,
som silar genom mig.
Fortsätter så,
överlämnad åt färden,
akterut.

Själv var jag vattenbrynet.
Ute till havs reser sig vågorna och börjar rulla mot mig.
Solen – den Solen – kastar sina strålar på flaskposten och drivveden som den första vågen spolade upp.

Strax rullar den andra vågen in och sveper allt med sig ut till havet igen.

Solen – den Solen – kastar sina strålar.

Detta har hänt:
Turkosblått vatten. Jag bottnar i vågdalarna.
Inlandets rostbruna vatten är midjehögt. Jag simmar.

Hur kan en flatbottnad eka hamna på rätt köl?

Stillheten efter den lättade utandningen
Vår försvarare har stillat alla våra anklagares röster
Genesarets sjö ligger spegelblank omkring oss
Solen lyser över oss och livet kommer till oss i en porlande bäck
Allt är stilla

Min själ är en gammal fiskargubbe i en flatbottnad eka på havet.
Kan inte räkna de dagar jag funnit mig själv sittande i min eka
Stirrande mot en skymning utan horisont.

Min eka och mitt hav är mitt levebröd, men rädslan att falla och sugas ner i de mörka vågorna rider mig som maran.

…

I mjuk fluffig sommarbomull bär den flatbottnade ekan mig över spegelblank sjö.
Minns ekan som drev fram mot horisontlös skymning.

I mjuk fluffig sommarbomull bär den flatbottnade ekan mig över spegelblank sjö.
Minns ekan som drev fram mot horisontlös skymning.

Den där timmen innan gryningen, då man lever, hörde inte telefonen, sov, hur blir det nu, känner ingen oro

Telefonen ringer i vargtimmen, sveken avhandlas, de som varit, de som kommer,känn ingen oro, förtrösta, det finns ännu rum, läpparna måste le, ömt