Männen vid Gerasa

Vi är männen vid Gerasa,
ingen vacker syn
Såriga, smutsiga, surrade vid vår plåga
Allt vi mött är pekande fingrar
Hårda nypor som fjättrat oss vid det vi är – vår plåga

Men, här kommer ytterligare en
Han pekar visst inte på oss
Han pekar och håller blicken på vår plåga
Vi är visst inte längre vår plåga

Vi är männen vid Gerasa,
ingen vacker syn
Såriga, smutsiga, surrade vid denna tanke
Allt vi mött är ett pekande finger
En hård nypa som befriat oss från det vi var – vår plåga

Alla mina stenar

Jag tittar ner på mina fötter
Ser alla stenar som ligger där
Ilska, besvikelse, fan, i helvete och hans moster

Ser på Honom som huggit in lagarna i sten
Så skriver Han upp också mina brott och min dom i sanden
Nu kommer vinden och allt Han skrev är borta

Jag tittar ner på mina fötter
Jag låter stenarna ligga, men sätter mig ner och väntar på vinden

I en enda mening

Jag unnar mig friden
Jag väljer att lyckas
Allt jag behöver veta ryms i en enda mening
I’m gonna get dressed for success
Din mamma .

Efter vinden

Vi ligger där spegelblank
Vinden glittrar i minnet
Viss att andas samma luft
Vissa har det bra
Vi går till storms

Protest

Gud, jag protesterar.
Födas utan förkunskaper
Förutsättningar som rinner som sand mellan fingrarna
Mitt förstånd guppar upp och ner i ett halvt valnötsskal,
på en atlant.

Jag finner mig
till rätta
under protest.

Ingenting går att föutse,
egentligen,
för många obekanta

Bland bergen

Nu rör hon sig bland bergen, min längtan.
Där är visst luften ren och klar.
Jag vet det, för hon skickar mig sina hälsningar om ljuset, färgerna och krispigheten.
Hon är med mig, på havet. I ekan med den flata bottnen.

Livet vackrar till sig

Känns som om livet liksom vackrar till sig just nu.
Igår mötte Hans vilja min längtan och jag kunde se att de trivdes ihop.
Ser på min längtan och märker hur hon förändrats.
Längtan efter att bli belyst har, min själ, ersatts av längtan att belysa.
Han som är ljuset står bakom mig.
Och allt vi vill, hon och jag, är att vara en slipad kristall, som bryter ljuset.

Överlämnandet

Herre, Dina vägar är bättre än mina vägar
Anförtro mig det Du kan
Låt min tillit till Dig och mig själv växa så att du kan anförtro mig mer
För mig Herre, mot det förbehållslösa överlämnandet
Amen

Titta Pappa!

Jag ritar en teckning
Den skall bli till dig
Mitt liv är ett papper
jag fyller med färg

Titta Pappa! Vad fint det blev!
Titta Pappa! Vad fint det blev!

Men det blev lite mycket svart i ena hörnet
Vad jag nu skall göra åt det
Jag målar över alltihop med rött
Det ser ju faktiskt nästan ut som nån har dött

Men, titta Pappa! Vad fint det blev!
Titta Pappa! Vad fint det blev!

Partitur

Fanns min stämma i partituret?
Notbladets virrvarr, streck och svarta bläckplumpar
Försökte jag att sjunga prima vista.

Nu sjunger jag om kärleken
Nu sjunger jag om nåd
Försökte jag sjunga unisont.

Samvetet dirigerar min sång och väljer toner.
Låter det skevt? Jag är dock fri.
Försökte stämma in i ackorden med harmoni.