Gnossa – Bloggen

Jag är allt det jag gjorde igår

Jag är till en del alla mina sår

Jag är allt det jag valt att tycka

Jag är decennier av oförtruten lycka

Jag är alla milen jag gått

Jag är de dagarna jag fått

Jag har gått mer än en mil

Jag är minnet av en röd liten bil

Så länge dagen varar så verkar vi och ber
Att något gott skall komma ur mödan vi lagt ner

Men nu när natten kommer vi lägger oss till ro
Och Gud skall oss bevara – det är vår säkra tro

Jag stigit upp från där jag var

Upp till en höjd, att dö, att lämnas kvar

Med du gick med, du stannade kvar

När jag gick ned fri som ett barn

Vid åns utlopp de sorglösa folket bor
Sorglösa och fattiga lever de
De är hungriga törstiga och arma 
Inte har de något att kämpa för

Men se, uppströms en kämpande skara män
Nertyngda av bördorna dansar de
De är erfarna fårade och rika
Dessa har ju upptäckt var glädjen är

Ville du dra mig 
in i den tystnaden där 
själens brus och dån 
stiger och stillas 
Det vore ju ett rum att 
finnas uppdämd i

Jag stillar mig att 
vänta aftonens bleknad 
beredd att hälsa 
tystnadens frihet 
Den tystnaden som är här 
men inte riktigt än

Värmefläktens burr
Du hör det när det tystnar
Tanken kommer hem

Vid kvällsbris söks hon
Men uppströms jag fann henne
Där kärleken bor

Han såg fel, där han stod och blickade ut
Det var inget skepp som han såg
Det var bara allt han förmår

Han kastades hit och dit där han låg
Det var vid drivved han klamrade sig fast
allt vad han förmådde

Stiga upp, andas ut
Falla fritt, andas in
Gå itu, dra en suck
Bli till stoft, ta helt slut

Dra in luft, vakna upp
Släppa ut, lyftas upp
Komma hem, bli till ett
Börja om, bli vid liv

Havet gömmer sig

bakom bränningarnas dån

och ekan blöder