Gnossa – Bloggen

Pojken du håller i handen

han följer dig varthän du än går

Han undrar ibland hur det är att va’ du

Han undrar 

vad du gör 

och varför 

Den pojken är du

Han valde ditt liv

Min fråga är nu:

Väljer du hans?

Ofullgången är en plats att växa

På den ofärdiga resan

Växer jag

Blir jag till

Helas jag

Vid den ofullgångnes grav

Bereddes en plats för begrundan

Gjorde mig beredd

Vardandet fortgår alltjämt mot slutet

av resan

INPUT:[Låt oss se ett under, så att vi kan tro]

Nådesunder

-Är du nöjd med ditt liv?

-Ja, herre!

-Och har du tänkt på hur det kunde ha blivit?

-Jaa…

-Men, så blev det inte?

-nej

-Men, du har aldrig upplevt ett under?

-jo

Du lilla barn som just har fötts

I detta ögonblick

Världen är ej längre möjlig

Förutan dig mitt barn

I varje ögonblick en slutpunkt,

för allt som är och var

Där, det lilla tar sin början

i de rum som ingen ser,

vågar vi att hoppas på andra mått och steg

än de som nått sin slutpunkt i det ögonblick,

som är

Till gömslet jag ställt mina steg

I sinom tid skall hon finna mig

De sa att man inte fick säga det som ingen hindrade dem att säga

Så då fortsatte de att säga det fast att de sa att de inte fick

Sen sa de andra att de varit naiva som inte sagt de som de sa att man inte fick säga och nu säger i princip alla samma sak fast att man inte fick

Senare skulle de sluta bry sig om va de sa, men helst skulle det inte vara sant

Så började de nu att säga sådant som vi alla vet är lögn och de andra kommer att säga att de varit naiva som talat sanning och då kommer alla säga samma sak fast att det är lögn.

I min faders hus finns många rum. Skulle jag annars säga att jag går bort för att bereda plats för er.

Du har ett rum i faderns hus

Där du är ljuset i hans blick

och alltings mitt

Där är du hans favorit

Jag vet det säker för

också jag är en far

Vemod, mörkt och kallt

Fiolens sorgsna toner

från stråkens tagel

Tillvarons tysta ting
Ett stråk i sitt sammanhang
Jag ser dig.
- Jag vill dig väl
och regnet kommer i rätt tid