Dialog
INPUT:[Låt oss se ett under, så att vi kan tro]
Nådesunder
-Är du nöjd med ditt liv?
-Ja, herre!
-Och har du tänkt på hur det kunde ha blivit?
-Jaa…
-Men, så blev det inte?
-nej
-Men, du har aldrig upplevt ett under?
-jo
Prolog
Du lilla barn som just har fötts
I detta ögonblick
Världen är ej längre möjlig
Förutan dig mitt barn
Slutpunkt
I varje ögonblick en slutpunkt,
för allt som är och var
Där, det lilla tar sin början
i de rum som ingen ser,
vågar vi att hoppas på andra mått och steg
än de som nått sin slutpunkt i det ögonblick,
som är
Gömslet
Till gömslet jag ställt mina steg
I sinom tid skall hon finna mig
De sa
De sa att man inte fick säga det som ingen hindrade dem att säga
Så då fortsatte de att säga det fast att de sa att de inte fick
Sen sa de andra att de varit naiva som inte sagt de som de sa att man inte fick säga och nu säger i princip alla samma sak fast att man inte fick
Senare skulle de sluta bry sig om va de sa, men helst skulle det inte vara sant
Så började de nu att säga sådant som vi alla vet är lögn och de andra kommer att säga att de varit naiva som talat sanning och då kommer alla säga samma sak fast att det är lögn.
Många rum
I min faders hus finns många rum. Skulle jag annars säga att jag går bort för att bereda plats för er.
Du har ett rum i faderns hus
Där du är ljuset i hans blick
och alltings mitt
Där är du hans favorit
Jag vet det säker för
också jag är en far
Tagel
Vemod, mörkt och kallt
Fiolens sorgsna toner
från stråkens tagel
Mellan människor
Tillvarons tysta ting
Ett stråk i sitt sammanhang
Jag ser dig.
- Jag vill dig väl
och regnet kommer i rätt tid
O du saliga
Alltfort en låga av ljus
Som en gloria
Lyser på livet som omger oss
Mitt egna liv har saligförklarat och kanoniserat henne
Heliga Elida av Månaröd
Sankta Mormor
Nattens bleka flor
Jag visste att jag skulle dö – i natt
Jag vet bara inte när
Så jag gör mig beredd att möta dagen
Och nattens bleka flor hänger kvar