Dialog

INPUT:[Låt oss se ett under, så att vi kan tro]

Nådesunder

-Är du nöjd med ditt liv?

-Ja, herre!

-Och har du tänkt på hur det kunde ha blivit?

-Jaa…

-Men, så blev det inte?

-nej

-Men, du har aldrig upplevt ett under?

-jo

Prolog

Du lilla barn som just har fötts

I detta ögonblick

Världen är ej längre möjlig

Förutan dig mitt barn

Slutpunkt

I varje ögonblick en slutpunkt,

för allt som är och var

Där, det lilla tar sin början

i de rum som ingen ser,

vågar vi att hoppas på andra mått och steg

än de som nått sin slutpunkt i det ögonblick,

som är

Gömslet

Till gömslet jag ställt mina steg

I sinom tid skall hon finna mig

De sa

De sa att man inte fick säga det som ingen hindrade dem att säga

Så då fortsatte de att säga det fast att de sa att de inte fick

Sen sa de andra att de varit naiva som inte sagt de som de sa att man inte fick säga och nu säger i princip alla samma sak fast att man inte fick

Senare skulle de sluta bry sig om va de sa, men helst skulle det inte vara sant

Så började de nu att säga sådant som vi alla vet är lögn och de andra kommer att säga att de varit naiva som talat sanning och då kommer alla säga samma sak fast att det är lögn.

Många rum

I min faders hus finns många rum. Skulle jag annars säga att jag går bort för att bereda plats för er.

Du har ett rum i faderns hus

Där du är ljuset i hans blick

och alltings mitt

Där är du hans favorit

Jag vet det säker för

också jag är en far

Tagel

Vemod, mörkt och kallt

Fiolens sorgsna toner

från stråkens tagel

Mellan människor

Tillvarons tysta ting
Ett stråk i sitt sammanhang
Jag ser dig.
- Jag vill dig väl
och regnet kommer i rätt tid

O du saliga

Alltfort en låga av ljus

Som en gloria

Lyser på livet som omger oss

Mitt egna liv har saligförklarat och kanoniserat henne

Heliga Elida av Månaröd

Sankta Mormor

Nattens bleka flor

Jag visste att jag skulle dö – i natt

Jag vet bara inte när

Så jag gör mig beredd att möta dagen

Och nattens bleka flor hänger kvar