Nytt försök om Bibelsyn
Den här tavlan målade jag för några år sedan. Den tillhör kategorin prövat-sig-fram-efter-en-idé-målningar. Men jag tycker om den. Den ”föreställer” eller skall jag säga representerar? en bro eller väg. En upplyst väg i en dunkel tillvaro.
Jag har förstått att det mesta jag gör, alltså inte bara mina kreativa uttryck, utan det mesta i livet är en sorts samtal om livet. Ett samtal med Gud. Man kan känna till att jag försökt, men aldrig lyckats frigöra mig från föreställningen om Gud. Denne Gud accepterar jag, älskar jag, är i opposition mot, hatar jag. Men det mesta av det jag gör, gör jag i förhållande till honom. Det som bäst beskriver detta förhållningssätt till Gud är att det liknar ett samtal. Gör jag bra ifrån mig, t ex, på jobbet hoppas jag att han skall veta att jag vill att han skall vara stolt över mig. Tar jag ställning i en politisk fråga vet jag inte alltid om vi är överens, han och jag, men jag väger alltid in och försöker förstå hans syn på saken. Och så vidare.
Den här tavlan är alltså en replik i mitt ständiga samtal med Gud, men det är inte därför jag visar den i denna bloggpost. Jag vill istället använda den för att samtala med dig om bibelsyn. Tittar jag på den här tavlan från en viss vinkel ser jag en böjd gammal man i kaftan och långt vit skägg som rör sig över bron åt vänster. Flyttar jag blicken något så har istället en förnäm kung i rött midjelångt skägg stannat upp mitt på bron och poserar tillsammans med en vacker dam i någon sorts ljus niqab. Om jag går nära dock, upplöses alla illusioner och det enda som återstår är mina målarknivsdrag i olika färger.
En liknande upplevelse kan jag göra om jag ställer mig på lite avstånd från bibeltexten, kanske tillsammans med Rob Bell i hans föreläsning ”The gods aren’t angry”. Rob Bell målar på lite avstånd från texten en fullt förståelig och rimlig utläggning till berättelsen om när Abraham ombeds av Gud att offra Isak. För alla oss som brottats med det svåra i den berättelsen är det inget mindre än rent trolleri att utlägga den och få en att utbrista ”Aah, SÅ måste det ju vara”. Men så slår jag upp berättelsen och ser alla detaljerna och med ens är den lika obegriplig som alltid. Illusionen är bruten, jag ser bara de märkliga detaljerna i ”tavlan”.
Så hur är det tänkt att vi skall ta till oss Bibelordet? På lite avstånd eller i detalj? Kan Psalm 119 vara till någon hjälp där det står ”summan av ditt ord är sanning och…”?
September 1984
I september 1984 var jag nitton år. Jag hade ett par månader tidigare flyttat till Stockholm och nu stod jag i en tunnelbanevagn på väg till eller från mitt jobb på Tempo i Mörby Centrum. Jag minns att jag fick lust att försöka måla en tavla. Något år tidigare hade jag varit på en konstutställning med skolan på Malmö konsthall och sett Vasarely. Nu stod jag där på tunnelbanan och såg en bild inspirerad av Vasarely i min fantasi. Den skulle gå i rött, orange och gult och gulvitt. Som jag minns det väntade jag inte särskilt länge innan jag införskaffade en liten pannå, en tub röd oljefärg, en dito gul och vit samt en svart. Och så måste jag köpt några penslar också.
När jag väl skulle skrida till verket visade sig att jag inte hade en aning om hur jag skulle gå till väga för att få fram den effekt jag ville. Min önskan var att skapa ett djup i tavlan genom att börja med mörkt röda kvadrater i kanterna och arbeta mig inåt genom att bemänga det röda med mer och mer gult och vitt, för att slutligen låta en kall gulvit ljuspunkt lysa någonstans från centrum.
I brist på tekniskt kunnande lät jag istället färgerna svepa med mig(så mycket medsvepning som nu ryms på en pannå stor som ett A4-ark) och resultat syns här intill.
Jag tycker om den här lilla tavlan. Inte för att den är särskilt bra, men för vad den representerar. Den fick heta en predikants predikan. För att färgerna i den kan beskriva såväl helvetets eld som himlens ljus. Den påminner mig alltså att jag alltid brottats med den där helvetesläran. Därför gillar jag den. Den representerar också det fina i att jag gav mig själv tillåtelse att ge efter för den kreativa impulsen. Bra gjort Tomas. Därför gillar jag den.