Livet är långsiktigt ett lånsiktigt projekt
Jag tror att jag mår bäst om jag vågar se livet som ett långsiktigt projekt. Denna insikt kom till mig då jag efter några månaders frånvaro besökte viktväktarna och konstaterade att jag gått upp 1,9 kg och nu väger 76,4 kilo. Så förargligt, men å andra sidan har jag ju, om jag får leva och ha hälsan, flera år på mig att nå min trivselvikt som ligger nånstans 73 kilo. 3,4 kilo på flera år. Det låter inte så jobbigt …
En annan liknande formulering kom till mig lite senare på löpbandet. Jag hade bestämt att jag skulle springa i åtminstone 40 minuter. Och med springa menar jag minst ca 10 km/timmen i snitt. Efter 29 minuter och 5 km var jag jättetrött och började förhandla med mig själv om att det väl ändå kunde räcka nu. Men den del av mig som hemskt gärna vill komma i form fick då denna tanke: Vad är alternativet till att ge upp? Precis så faktiskt. Svaret var att gå ner till 9 km/timmen för att orka lite till. Och det gjorde jag. 7 km blev det på ca 42 minuter.
10
KM på löpbandet idag igen! Ville bara notera det.
10 Km
Så var det tredje gången gillt. 10 km på löpbandet idag. Skönt!
Vad är jag?
Min goda vän Lotta undrar i en kommentar till mitt förra inlägg vad jag är?
Jag är Tomas. Jag är gift. Jag är kär. Jag är far, till mina fem barn. Jag är son. Jag är bror. Jag är övertygad. Jag är skeptisk. Jag är liten. Jag är vän. Jag är på väg till himmelen. Jag är van. Jag är kortare än två av mina barn. Jag är, såvitt jag vet, levande. Jag är älskad. Jag är skadad. Det händer att jag är misslyckad. Jag är trasig. Jag är helad. Jag är lycklig. Jag är tvivlande. Ja, jag är troende. Jag är omfamnad. Jag är benådad.
2009 – Året då jag inte är kristen.
Gott nytt år alla! Hoppas jag inte förvirrar någon nu men inför 2009 har jag gett mig själv en utmaning. Som mina få läsare vet vid det här laget tror jag ju att Jesus, som levde i Nasaret för över 2000 år sedan, som blev dödad i Jerusalem, men uppstod på tredje dagen, som har farit upp till himmeln och sitter på Gud faderns högra sida, varifrån han en dag skall komma åter för att döma både levande och döda, har den allra största betydelse för mitt liv här på jorden såväl som det kommande någon annan stans. En sådan tro brukar definieras som kristen och jag har själv ofta definierat mig som just kristen.
Min utmaning till mig själv under 2009 är att se vad som händer med min tro och min gemenskap med andra människor om jag slutar att definiera mig själv eller företeelser utifrån ordet kristen. Min förmodan är att jag hittills gjort det lite för lätt för mig genom att definiera mig själv och andra som kristna, eller icke kristna för den delen. Jag tror nämligen att det finns en risk att man med etiketten kristen omfamnar sådant som inte har det minsta med vare sig tron på Jesus eller bekännelsen till honom att göra. Vi får se hur det går, men om jag lyckas i min föresats så är det i och med denna blogpost slutanvänt av ordet kristen för ett helt år framåt för min del.
En gång är ingen gång…
… heter det, men idag sprang jag på löpbandet över 10 km för andra gången så nu har jag en vana?
Kassaköteori
Har googlat på ordet kassaköteori och får inte en träff. Jag har nämligen en teori om kassaköer som jag gärna vill dela med mig av. Teorin kan formuleras utifrån följande fråga: Vilket föredrar du? Att kön går fort och att du får stressa när du lägger ner varorna i kassarna eller att kön går lite långsammare och att du i lugn och ro kan packa ner dina varor?
Föredrar du det första skall du välja en kassakö där kassörskan, det heter så även om det är en man som sitter där, är lite till åren och därmed besitter en högre yrkesskicklighet och effektivitet. Föredrar du därmed det andra alternativet skall du välja kassörskan som är lite yngre och inte så flink.
Själv väljer jag, om jag inte shopexpressar, det yngre alternativet för att kunna packa ner i lugnare mak.
Ny förlust men jag känner mig som en vinnare
Igår förlorade vi igen med 1-2(0-2) mot KSD EdiCom Devils, fast att vårt bollinnehav nog var bortåt 75%. Vi kommer att hamna ohjälpligt sist i serien, men själv känner jag mig som en vinnare. Eller vad sägs om följande? Vid min första match i våras vägde jag bortåt 90 kg. Var tvungen att stanna och pusta efter varje ruch som innefattade fler än 4 steg. Nu, i slutet av säsongen väger jag 76 kg och springer 5 km på 27 minuter. Inte illa av en gammal gubbe som aldrig motionerat på 25 år eller nåt!
Många frågar vad hemligheten är, kanske i hopp om att få tips om ännu en metod som utlovar att det skall kommas i form och vikt utan för mycket arbete eller försakelse. Ledsen att behöva göra er besvikna. Motion och äta rätt(mindre) är det enda som gör jobbet. Men det är värt det!