Flat botten

Minnesanteckningar

Jag föds där
Tjugo i tolv
Mars nio sexfem
Trea utav tre

I vår stad
Malmö är det
Föds utan strumpor
Utan tvivel med

Mor minns än
Fader vår ej
Jag växer långsamt
Långsamt? Tiden går!

Är jag glad?
Svaret är nja
Vem fröjdas längre?
Farmor kanske, ha!

Tror på Gud
Bokens ord sant
Tänk inte mycket
Lyfter hatten, hej!

Ord är ord
Bygger upp tro
men tvivel reses
Redan sexton år

Gott och ont
Strider nu hårt
om unge mannen
Själen öppnas, pang!

Ledd långt bort
Harry, aj fan!
Du avsatt, sparkad
Själen ärrad än

Tar en paus
Finner en vän
Kär – ärligt talat
Vägen slingrar bort

Från vår stad
Pausen tar slut
Nu börjar något
Något växer här

Nytt liv gror
Barnet är han
Han, pojken våran
Varför stanna här?

Till en by
Söder ut nu
Ej tillfreds ännu
Läsa boken mer

Svart och vitt
Tydligt och klart
Skall vinna världen
Helig helig, helt…

Ett, två, tre
Barnen blir fler
Jag frågar ofta
stämmer faktiskt allt?

Ger du upp?
Stannar vi nu?
Gud ordar inte
Tystnad råder här

Ett par år
Sedan, hej då!
Nu tappas lusten
Minnen blekes ej

En ny vän
Inte så god
Allt flyter nedströms
Sväljer kväljer, skål!

Jag ger upp
Kraften är din
Jag slutar streta
Lämnar över allt

En gång till
Finner min vän
Hon finner skatter
Smycke – mycket mer

Ett barn dör
Innan ens född
En liten pojke
Några hundra gram

Ger oss rum
Adams plats fylls
Den enes avfärd
låter andra bo

Allt blir bra
Glädjen bor här
Hem bygges nogsamt
Litet – inte trångt

Tid till tid
Flera år går
Vi lever nära
Nära – inte trångt

Vi får plats
Andas lätt nu
Till dessa tider
sluter slutet upp

Sagt är sagt
Tvivlar inte alls
Hon stannar nära
Nära andas vi

Far är rar
Hösten är här
Mor sover inte
Löven blåser av

Vad är Jag?
Frågan ställs ju
när trossen brister
Linjer tunnas ut

Snipp snapp snut
Sagan ej slut
Till dessa tider
allting – sluter upp

Muntergökar

Muntergökar gal i kören
Allt är möjligt, slå på stort
Vill du kan du nå till toppen
Lyft dig högre, sträva mer
Ingen rast
Ingen ro
Orkar du så smid din lycka

Dam pa di da dam pa da da
Dam pa di da, dam pa da
Dam pa di da dam pa da da
Dam pa di da, dam pa da
Pam-pa di
Pam-pa da
Dam pa di da dam pa da da

Stening

Sten till
Sten till
Sten tills
Man råkat ramla ut genom fönstret

En stening är inte alltid så brutal

Bokstäver

Bokstäverna tycks falla ner ovanifrån och genast ordna sig till ditt försvar

Som om, ord var svarta på vitt papper

Du sitter där och hummar och nickar bakom din svartvita palissad

Viss om att det inte finns någon glipa i ditt försvar

Men du har glömt att orden kom före bokstäverna

Att de är blodröda och förmår sippra igenom ditt dödliga pålverk

Där ställer de sig på torget och ropar: Det finns inget försvar

Vem du än är!

Jag

CCE50A857     Function I as (I)
CCE50A858             ‘code added june 1964
CCE50A859              Define.DOB=3/9/1965 11:40PM
CCE50A85A
CCE50A85B                 OnAfter(DOB)
CCE50A85C                      FOR all Experiences
CCE50A85D                            IF Brain.Status = OK
CCE50A85E                               Expand I
CCE50A85F                            Else
CCE50A860                              Diminish I
CCE50A861                             End IF
CCE50A862     End Function

Människor (vad?)

Vår subjektiva upplevelse är väl att vi är människor.

Hur en fågel eller en delfin eller ett andeväsen, för den delen, uppfattar sig själva skulle vara intressant.

Att veta.

Eller att tänka sig att det funnes något som betraktar oss och inordnar oss på samma sätt som vi gör med fåglarna eller delfinerna eller andeväsena, för den delen.

Nu

Nu är en plats i mitt rum
Själv upplöses allt
Samtidigt, tänker jag, existerar inte
Vem är du?

Det regnar

Det regnar
på andra sidan gatan
Här stiger vattenångan
upp i den klara skyn
Jag tappar min anda

Hm

Jag gick genom stan igår
Där stod en massa hus
Jag la märke till dem
Inte för att de var färdiga
För det var de inte

Sedan gick jag tillbaka i tiden
Där stod en och annan tanke
Jag la märke till dem
Inte för att de var färdiga
För det var de inte

Men det skaver och kliar

I våra trakter

September månad
Vandrar jag längs stranden
Minns vår sommar
Färgerna och skratten
Håller fast i minnet
Inför hösten som skall komma

För i våra trakter blåser löven av på hösten
I våra trakter är november utan färg
Det gråa och det blåa är färgerna vi har
Så jag håller fast i minnet –
sommaren som var