September 1984
I september 1984 var jag nitton år. Jag hade ett par månader tidigare flyttat till Stockholm och nu stod jag i en tunnelbanevagn på väg till eller från mitt jobb på Tempo i Mörby Centrum. Jag minns att jag fick lust att försöka måla en tavla. Något år tidigare hade jag varit på en konstutställning med skolan på Malmö konsthall och sett Vasarely. Nu stod jag där på tunnelbanan och såg en bild inspirerad av Vasarely i min fantasi. Den skulle gå i rött, orange och gult och gulvitt. Som jag minns det väntade jag inte särskilt länge innan jag införskaffade en liten pannå, en tub röd oljefärg, en dito gul och vit samt en svart. Och så måste jag köpt några penslar också.
När jag väl skulle skrida till verket visade sig att jag inte hade en aning om hur jag skulle gå till väga för att få fram den effekt jag ville. Min önskan var att skapa ett djup i tavlan genom att börja med mörkt röda kvadrater i kanterna och arbeta mig inåt genom att bemänga det röda med mer och mer gult och vitt, för att slutligen låta en kall gulvit ljuspunkt lysa någonstans från centrum.
I brist på tekniskt kunnande lät jag istället färgerna svepa med mig(så mycket medsvepning som nu ryms på en pannå stor som ett A4-ark) och resultat syns här intill.
Jag tycker om den här lilla tavlan. Inte för att den är särskilt bra, men för vad den representerar. Den fick heta en predikants predikan. För att färgerna i den kan beskriva såväl helvetets eld som himlens ljus. Den påminner mig alltså att jag alltid brottats med den där helvetesläran. Därför gillar jag den. Den representerar också det fina i att jag gav mig själv tillåtelse att ge efter för den kreativa impulsen. Bra gjort Tomas. Därför gillar jag den.