Det är mycket Jesus just nu.
Denna termin är Ea och jag extra engagerade i vår kyrkas söndagskola, Immanuel & Co. Och av någon anledning har jag på sista tiden tänkt mer än vanligt på Jesus. Kanske hänger det samman med att jag då och då hör Rick Warren läsa sin bok Purpose Driven Life. Den handlar extremt mycket om Jesus. Hur som helst så återfinns en av de berättelser jag gillar allra mest om Jesus i Johannes evangelium kapitel 8:
De skriftlärda och fariseerna kom då dit med en kvinna som hade ertappats med äktenskapsbrott. De ställde henne framför honom och sade: ”Mästare, den här kvinnan togs på bar gärning när hon begick äktenskapsbrott. I lagen föreskriver Mose att sådana kvinnor skall stenas.*) Vad säger du?” Detta sade de för att sätta honom på prov och få något att anklaga honom för. Men Jesus böjde sig ner och ritade på marken med fingret. När de envisades med sin fråga såg han upp och sade: ”Den av er som är fri från synd skall kasta första stenen på henne.” Och han böjde sig ner igen och ritade på marken. När de hörde hans svar gick de därifrån en efter en, de äldste först, och han blev ensam kvar med kvinnan framför sig. Jesus såg upp och sade till henne: ”Kvinna, vart tog de vägen? Var det ingen som dömde dig?” Hon svarade: ”Nej, herre.” Jesus sade: ”Inte heller jag dömer dig. Gå nu, och synda inte mer.”
Kanske måste man vara uppväxt på bibelberättelser, som jag, för inte fastna i det faktum att detta egentligen är en förskräcklig berättelse? De finns så mycket att säga om de här männen. Varför är de så blodtörstiga? Eller är de inte det? Om vi utgår ifrån att det var en man som denna kvinna låg med när de blev tagna på bar gärning, varför släpades inte mannen också med? Men de svaren får vi inte för denna berättelse handlar inte i första hand om de här männen utan om hur Jesus på ett otroligt vist sätt räddar både dessa män och denna kvinna från en tragedi.
Jag tycker om att fråga mig vem i den här berättelsen jag är i olika situationer. Och vem vill jag vara. Ja, om jag inte kan vara Jesus så är jag helst kvinnan som är så kapitalt fel och missaktad i omgivningens ögon, men som blir frikänd av Visheten. Men det skall erkännas att jag då och då beter mig som männen, inte bokstavligt men ändå, och får gå bort med min egen dumhet. Fast det är gott att veta att både den missaktade och de dumma blir räddade av Jesus i den här berättelsen.
*)Och män faktiskt, min anmärkning