Teodicéproblemt och hungern i världen.
Dum rubrik egentligen eftersom hungern i världen väl är ett av de förhållanden som formulerar teodicéproblemt. Kortfattat ställer problemet frågan om det är rimligt att tro på en god och allsmäktig Gud när det finns sådana orättvisor i världen som exempelvis 1 miljard hungrande människor. Jag har påpekat det tidigare att ondskans och orättvisornas gåta ingalunda försvinner för att man förnekar Guds existens. Tvärtom infinner sig väl frågan om det rimliga i att tro på det mänskliga förnuftet lika naturligt som tvivlet på en god Guds existens. Kanske det rent av är så att det i själva verket är det mänskliga förnuftet, eller brist på förnuft, som ställer till problemen i världen. Kanske måste vi inte ge Gud eller tron på Gud för den delen skulden till allt elände.
Men en annan gåta i samma härad kan namnges lärjungedicéproblemet. För visst finns det anledning att tvivla på att det skulle finnas 1-2 miljarder Jesu lärjungar när världen ser ut som den gör? Eller?