Något gnager
Jag har nog alltid varit en ganska obekymrad förespråkare för marknadsekonomi. Det är väl i sin ordning och rimligt att en vara värderas till vad folk i gemen är beredda att betala? Och mig har det aldrig bekymrat att det finns de som har de bättre än jag och blir rika. För visst är det till nytta för samhället och för mig att entreprenörerna finns, risktagarna som skapar nya jobb och på så sätt bidrar till välfärden i samhället. Detta är ställt bortom allt tvivel för min del.
Men, så är där ändå något som gnager. Är den brännande frågan verkligen i vilken grad det stör mig att andra har det bättre än jag? Jag anar att det borde störa mig i högre grad än vad det gör att jag har det bättre än andra.
Upprinnelsen till den gnagande känslan är något jag hörde på radio för en tid sedan. Det var en markägare i Tanzania, tror jag det var, som hade bekymmer. Han odlade nämligen rosor för export till Europa. I och med den ekonomiska krisen så har vi i Europa inte lika stort utrymme att spendera på lyxprodukter som snittblommor. Och markägaren i fråga hade nu ekonomiska bekymmer till följd av krisen i Europa.
Förutom den sympati man kan känna för denne entreprenör och eventuella anställda som kanske blir friställda pga nedgången så slogs jag av tanken hur orimligt det lät. Afrika är en kontinent som på många håll lider stor brist på mat. Då känns det så oehört fel att odlingsbar areal där nere används för att dekorera våra hus och hem här i Europa, vi som inte lider brist på något.
Vad är det för mekanismer som åstadkommer detta som känns så uppenbart fel? Är det inte samma marknadsekonomi som vi hyllar på hemmaplan. Markodlaren får bättre betalt och tjänar mer pengar på att producera lyx till Europa än på att producera spannmål och baslivsmedel öfr den afrikanska marknaden. Vi å vår sida vill gärna betala så lite som möjligt för de rosor vi vill dekorera våra hem med.
Jag har aldrig tidigare sett sambandet så tydligt. Att det faktiskt stämmer att vår rikedom i väst gör andra fattiga. Vi vill köpa lyx som rosor, kaffe, bränsle till våra bilar osv. Men vi vill inte betala för mycket. Den som säljer till oss vill tjäna så mycket pengar som möjligt, Följden blir att producenterna måste hitta ett sätt att pressa priserna. Leder inte detta till att inte tillräckligt med mat produceras där den verkligen behövs, att kaffearbetare och sockerrörsarbetare får arbeta nder slavliknande former? Det är det som liksom gnager och jag tror vi måste hitta ett sätt att ändra på detta.